Helvetesbrännan

Jag, Ola, Pappa, Pi och Flisan har varit en helg till Helvetesbrännans naturreservat som är i närheten av Ånge. Vi var där en helg och gick runt i naturreservatet, bodde gjorde vi i en stuga utan varken el eller vatten. 
Vi kom dit på fredagseftermiddagen och då bekantade vi oss med stugan. Pappa har bott i den flera gånger när han är upp och jagar men för mig och Ola var det första gången. I närheten fanns det en bäck och tack vare att den låg i skugga och att klockan var mycket kunde jag ta bilder med riktigt lång slutartid. Stugan låg vid Vattensjön och vi såg inga andra i närheten (de i båten är pappa och Ola).
På lördagen gick vi en långtur och kom då in i Helvetesbrännans naturreservat på riktigt. Det som var riktigt häftigt med det här naturreservatet var dess skogsbränder. Det har varit flera skogsbränder genom tiderna, de har hittat rester som är 1000 år gamla. Numer bränner de med flit och det gör att träden som fortfarande står upp är svedda uppmed stammen.
Pi blev väldigt kamoflerad i den brända skogen, den var precis som henne svart och brun. Snyggt!
Vi fortsatte vår vandring och vi kom till flera sjöar. Vid sjöarna fanns det stugor man kunde övernatta i, vi tittade in i dem och de var väl iordning. Bilden ovan är ingen sådan stuga utan dasset till ett.
Terrängen skulle jag inte kalla för lätt. Det är mycket stenigare där än vad det är här i Sunne. Ibland var det brant uppför och ibland var det brant nedför men vandringsleden var ändå väldigt väl iordning. När vi kom till sista sjön började det regna, tur för oss att vi var på väg tillbaka då.
En sammanfattning av vädret den här helgen är: fint på dagen, ostabilt på kvällen.
På söndagen gick vi en kortare vandring i närheten av stugan vi sov i. Här var det också bränt, den första bilden kommer härifrån. Vi kom till en liten bro över där två sjöar satt ihop. Jag försökte få en bra bild men på båda sidor av vattnet var det stora stenblock. För att ta sig ut till vattnet fick vi gå väldigt försiktigt, jag var med om att en jättesten under mig vinglade när jag gick. Sedan försökte jag använda stativet, men jag kan sammanfatta det hela som svårt. Pi däremot gick hur lätt som helst bland stenarna. 
 
Det var en rolig helg, sommarens semester utanför Värmland. 

Kommentera här: