Årets första vandring
Nu när det är ljusare och varmare ute har jag varit jättesugen på att vandra. Eftersom det är långhelg bestämde vi oss för att åka iväg och gå en sväng och jag tog med kameran.
Efter lite olika bud blev det ändå att vi åkte upp til Brattfallet och gick Hälgåleden, den är inte så jättelång med sina knappt 7 km men det var mycket upp för att sedan gå ner och tillbaka upp igen. Jag hade precis nyköpta kängor så för mig var det bra att det inte var längre, mina skavsår är ändå rejäla...
Det märktes att vi hade åkte ca 10 mil norrut, här fanns det snö kvar. Det var skönt för Ola att våren inte hade kommit lika långt för han kände inte av så mycket pollen. I dalgångarna var det ganksa mycket snö kvar och under den låg spångarna man skulle gå på. Det var väldigt halkigt och så fort det fanns möjlighet gick vi vid sidan av dem istället.
Självklart var Pi med och gick, det är skönt att hon inte tycker så mycket om att bada för vi gick bredvid och över vatten många gånger.
Det var längesen jag var med på bild så Ola fick ta en bild på mig och Pi vid vattnet. Pi ser så förvånad ut på bilden, hon hade suttit med ryggen mot Ola och han fick ropa några gånger innan hon förvånat vände sig om. Pi är rolig att hon ska upp i knä med en gång också, jag fick se till att hon inte halkade av mina byxor och åkte ner i vattnet.
Vid den här utsikten åt vi äggmackor och fyllde på med vatten. Det var jättevarmt och skönt så länge solen sken på oss.
Se vilken gullig liten stuga som låg alldeles vid Klarälven.
Nu ska min vänstra häl få tid på sig att läka men jag hoppas att vi snart kan gå en ny sväng någonstans. De närmaste helgerna har vi ganska fullt upp, men sen kanske...